Viggen, sexton dagar gammal.

Nessie, sexton dagar gammal.

Emmy med familj har tingat Nessie.

Yatzy sexton dagar gammal.

Yatzy är tingad.

Kloklippning

Nu är de små liven hela 16 dagar gamla och har varit med om sin första skrämmande erfarenhet. Klippa klorna. Hualigen, det var hemskt. Min dotter kom rusande och trodde att jag tog livet av Yatzy när jag klippte hennes klor för första gången. Vilket i och för sig gällde alla mina småttingar, den ene skrek verkligen högre än den andra.

Men nu har jag lyckats klippa allas framklor och, puh har bara de bakre kvar. Det är inte så lätt att klippa dem överhuvudtaget i och med att de aldrig är stilla och det gäller att se upp för huvudet så det inte kommer farande just som man ska klippa den pyttelilla klon på den pyttelilla tassen.

Nu är de hela tio dagar, de små godingarna!!

Blå, Lady Nessie, 172 gr














Vit/maskad, Lord Viggen, 172 gr














Brunmaskadsköldpadda
Lady Yatzy, 185 gr

Nu börjar de närma sig två hekto, har slagit upp ögonen och äntligen fått namn, så här kommer de om än något suddiga bilder, för de små telningarna är inte stilla ens en minut.

De små kissarnas utveckling, so far.

De växer och står i, de små "korvarna", som min son säger. Den bruna har börjat öppna ögonen och två små springor syns, medan den ena vita och den blå har öppnat ett öga vardera och den sista vita fortfarande inte öppnat något öga alls, ännu. Alla går upp bra i vikt och är aktiva.

Det börjar bli svårt att väga dem utan en liten skål på vågen nu, så i morgon får jag nog börja med en bunke för att de inte ska trilla av vågen. När de kom vägde alla lite drygt som ett jästpaket för att just nu ha gått upp till två jästpaket.

Färgerna är så spännande, De båda vita killarna kan antigen bli tonkanes, burma eller siammaskade. Det vill säga att de troligen blir beiga med orange i någon nyans i ansikte och på svans, med blå eller blågröna ögon. Den bruna tjejen kommer troligen bli som sin far men också som sin mor, detta sammantaget blir bruntonkanessköldpadda, puh det var ett långt ord. Och sist men inte minst den blå tjejen som blir, ja just det, blå. Båda tjejerna får troligen gula ögon.

Chess är så duktig, hon ser till att det är rent och snyggt, hon äter mängder av ost och kommer troget och väcker mig varje morgon som vanligt.

En bild till av de små godingarna!

Bäbisbilder

Jag låter bilderna tala för sig själva!

Stolt pappa!

Här sitter stolta Gollum och tittar på Chess stora mage.

Nu är det nog dags, tänker Gollum?!

De har kommit!

Äntligen kom de! Den 11/2 anlände de små telningarna. De två första kom mellan 15.30-16.05 och de andra två kom mellan 18.30-19.07. Jag vill nog först se att de alla mår bra och går upp i vikt som de ska innan bilder kommer, så måndag får det bli om allt är väl. Den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge.

Dottern kom hem och då hade redan den första kommit och den andra var på väg. Hon ringde mig på jobbet alldeles panikslagen, "vad ska jag göra, de kommer". Jag kastade mig i bilen och svor över att jag missat förlossningen. Kom hem och där låg två ljuvliga små kryp! Men Chess var inte riktigt lugn utan for omkring i korgen till och från. Ringde min ovärderliga kontakt och frågade hur det skulle se ut och vad göra. Hon sa "tag det lugnt, återkom senare, eller om något händer".

Chess mage gick i vågor till och från, vilket gjorde att vi nog trodde att hon hade värkar. Och 18.30 kommer det helt plötsligt en ny liten individ. Chess slickade den fri från fostersäcken och åt upp moderkakan, samtidigt som hon bet av navelsträngen. Efter den här nya telningens ankomst var hon lugn ett litet tag för att sedan bli orolig igen, men den här gången dröjer det ett bra tag innan jag ser en ballong sticka ut, hmm, det känndes inte riktigt rätt. Såg inte ut som gången innan.

Helt plötsligt glider en liten kattkropp ut efter att Chess tagit i ordentligt. Kroppen rör sig men huvudet är kvar. När kroppen blir stilla fast Chess slickar den tar jag tag i axlarna och drar försiktig och plopp kommer huvudet ut. Den rör sig inte så mycket även fast Chess slickar, men hon slickar kroppen och inte huvudet. Jag pillade försiktigt bort hinnan från nosen och då fnyser den, sedan börjar den gudskelov att röra på sig, om än något slött. Den orkar inte riktigt med, jag ringer min kontakt och hon säger att jag ska ge den en droppe dextropurlösning och det gjorde jag, men det tog ändå, enligt mig evigheter innan den över huvudtaget börjar intressera sig för att börja leta efter mat. Klockan 21.00 lyckades jag få den att greppa en "tutte". Puh. Men nu är det klart.

De små är här!! Och de är så söta! Chess är en duktig mamma och hon är precis som vi, SÅ STOLT.

I väntans tider!

Nu är det verkligen en kalaskula Chess stoltserar omkring med. Hon är så tung i gumpen att hon inte klarade att hoppa upp på buffén igår. Jag tror nog hon också börjar tycka att det borde få ett slut med magens växande.

Än så länge har jag inte börjat bita på naglarna, men visst är det nervöst. Det känns nästan som att få barn själv igen.

Ögonproblem

Hej igen!

Är lite orolig för tjockisen. Ja, hon är reält tjock nu och jag, Antonia och Alex känner på magen där det rör sig straxt innaför skinnet, med skräckblandad förtjusning. Det som oroar mig lite är att hon plirar med ena ögat och har mer skräp i det än vanligt. Men det känns som det hela går fram och tillbaka, ena dagen ser hon bättre ut för att andra dagen se sämre ut. Humöret är det däremot inget fel på liksom matlusten. Hon äter för minst tre och igår glömde hon bort att hon var högdräktig när jag hittade en läderrem.

Och nu är det bara sex-åtta dagar kvar till förlossningen, puh! Jag har under veckan fixat en kattungevåg, så jag kan väga de små krabaterna och se att de ökar i vikt och därigenom mår bra. Dessutom har jag ordnat med förlossningslåda och barnhage. Därav är de praktiska punkterna klara men nerverna går helt enkelt upp och ner. Det är sååå spännande och läskigt.